Växla ngultrum till rupier

Ian Brook ‹ Föregående

Hundratals radar upp sig utanför Centralbanken i Thimphu i hopp om att växla ngultrum till indiska rupier.

mail-attachment

Men Royal Monetary Authority tillåter enskilda att växla endast Nu 5000 per månad [670 kr].

Och med tanke på den minskande sedelreserven, betjänar RMA bara 50 personer per dag genom lotteri.

“ Jag kom hela vägen från Trongsa för att få tag i indiska rupier. Detta är mitt fjärde försök. Ändå hade jag inte turen att komma med bland de femtio”, sade Wangdi.

Wangdi sade att han till och med ordnat sin biljett. ”Det är nästan dags att lämna och jag har inte kunnat växla några pengar.”

Tenzin från Paro sade att han hade varit i Thimphu en vecka och besökt RMA varje dag.

”Det vore bekvämt om istället för 50, 100 personer fick chansen. De som bor i Thimphu kan ta med sina familjemedlemmar för att öka chanserna att få rupier, men inte vi.”

Tjänstemän från RMA sade att tillgången till 100 rupiesedlar är kritisk. De sade att de var i konstant kontakt med indiska centralbanken för att få ny påfyllning med rupiesedlar, efter avmonetariseringen av 500 och 1000 rupiesedlarna i Indien förra månaden.

 Översättning  Alf Persson 

Lugarteatern

Ian Brook ‹ Föregående · Nästa ›

Lugarteatern har en unik plats i vår huvudstad Thimpus historia. Många äldre har trevliga minnen av biografen, som torde ha varit den enda platsen där modern underhållning var tillgänglig på 1960- talet .Kanske teatern bär den sanna vittnesbörden av den förändring som vi bhutaneser har upplevt och som även är en spegling av hur långt vi har nått som nation.

Vår ungdom av idag skulle veta att det fanns en tid i Thimpu när de två största nöjena var att se Hans Majestät den fjärde Druk Gyalpo spela basket i kvällningen på Changlimithang och att se film på Lugarteatern.

Eftersom de flesta filmerna var hinduiska var den typiska handlingen berättelsen om en fattig ,ärlig och hårt arbetande person som lyckades bli rik, mäktig och lycklig, något som kunde ha påverkat många bhutansiska ungdomar vid denna tid. Hinduiska filmdialoger och sånger var vanliga, något som hjälpte oss i kontakten med vår närmaste granne Indien.

Vid den här tiden fanns inga bhutanesiska filmer, något vi bara kunde drömma om. Idag är vår inhemska film- och musikproduktion en framgång för vår utveckling. Hatten av för alla inblandade!

Biljettpriset 100 Ngultrum utgör inte längre ett hinder för de flesta, men för ungdomen finns konkurrensen i moderna kanaler som TV och internet.

Lugarteatern som befinner sig i stadens centrum har möjligheten att återfå sin forna glans och kunna vara en mötesplats för människor från når och fjärran. Om medborgarna förstår hur mycket Lugarteatern en gång har betytt kan de bidra till att upprätthålla arvet och förståelsen för gångna tiders strävan och insatser.

Underhållning

Lugarteatern, den äldsta biografen i Thimpu har återinvigds med ett helt nytt utseende.

Hennes Kungliga Höghet Pema Lhadon Wangchuck och dratshang´s Tsugla Lopon invigde den nya teatern. Den nygamla teatern som är renoverad är utrustad som en modern biograf och nöjescenter- stoppade klappstolar, nytt ljud och LED- belysning och med en färggrann upplyst entré. En ny silvrig linsformad duk har monterats, kompletterad med en kraftfull Panasonic digital bio HD projektor med Dolby´s 7.1 surroundljudsystem för bästa filmupplevelse.

Teatern har 503 sittplatser med en ”exekutiv” övre bänkrad. Den har även en VIP loge och en kunglig loge med salong och badrum.

Det ursprungliga nöjesetablissemanget i huvudstaden är nu åter redo att fånga filmentusiasternas hjärtan och sinnen.

Lugarteatern, som länge stod och förföll på grund av konkurrensen med nya media som video och DVD , har nu återuppstått i sin forna glans och visar föreställningar kvällar, matinéer, veckoslut och helger. Vi vill även uppmuntra visning av undervisningsfilmer, dokumentärer och kortfilm säger Passang Tshering, ägare av Pekhang Enterprise.

KUENSEL

Något förkortat text, översättning av  Ingrid Levy-Hüneberg

Royal Highland-festivalen i Laya

Ian Brook ‹ Föregående · Nästa ›

Royal Highland-festivalen i Laya sprider glädje och skapar vänskapsrelationer

Den tre dagar långa Royal Higlander-festivalen började i Laya gewog i Gasa, med firandet av Världsmatdagen.

School Agriculture programme, ett projektsamarbete mellan skoldepartementet och jordbruksdepartementet delade ut priser till skolor som utmärkt sig inom skoljordbruk.

Fem skolor belönades inom olika kategorier och fick vardera 10,000 NU i prispengar och certifikat.

Gasas Dzongdag (ungefär: guvernör), Dorji Dradhrul dedicerade festivalen till födelsen av hans kungliga höghet The Gyalsey, 60-årsjubileet av hans höghet ”The Fourth Druk Gyalpo” och 400 årsjubileet av Zhabdrungs ankomst till landet.

”Festivalen är till för att främja traditionen och kulturen bland människorna som lever på höglandet” sa guvernören (Dzongdag).

Nationella rådets ordförande, Sanoma Kinga, förklarade den viktiga funktionen av monarkin för att säkra nationens självständighet och suveränitet.

”Avlägsna samhällen i höglandet, såsom Laya, är lika viktiga för hans höghet som andra områden i landet” sa han.

Han tillade att Bhutan, trots sin storlek, är mångfaldigt, med mer än 20 dialekter och etniciteter. ”Hans höghet är nationens enande kraft” sa Sanoma Kinga. ”Till skillnad från politiker, som fokuserar på sina respektive valkretsar och ‘dzongkhags’, ser hans höghet efter landet och folket som ett.”

Hans höghet Kungen väntas delta och förgylla festivalen.

Mer än 100 bönder från Bumthang, Gasa, Haa, Lhuentse, Paro, Thimpu, Trongsa, Trashigang, Trashiyangtse och Wangduephodrang ställde ut sina produkter.

De regntyngda molnen skingrade sig och Laya blev gyllene under solens varma omfamnande strålar. Dalen var täckt av tungt regn fram till kvällen på festivalens första dag. Den tre dagar långa Roayl Highland-festivalen, som besöktes av höglandets invånare och både inhemska och utländska turisterr. Den första festivalen för djuruppfödare/djurhållning, ett initiativ av Gasa dzongkhags administration, kom vid en lämplig tidpunkt för Layas invånare.

En av de huvudsakliga inkomstkällorna för Layaps, odlingen av cordyceps (ett svampsläkte), föll inte väl ut i år vilket ledde till svårmod och förtvivlan, efter år av lyckad skörd.

Sangay från byn Tongra tjänade bara runt 40,000 NU från försäljningen av cordyceps denna säsong. ”För andra året i rad har vi haft dåliga skördar” sa han.

Byborna sa att festivalen gav möjligheter att tjäna pengar, genom att frakta varor, vilket kompenserade de förlorade inkomsterna från cordyceps-svamparna.

Frånsett några tjänstemän var alla besökare inackorderade hos byborna, inklusive ministrar.

De böljande sluttningarna ovanför Layas byar ekade av musik och jubel under hund-, häst-och jak-shower, tävlingar och uppträdanden av skolbarn.

En nomad från Merak berättade att han hade stött på flera andra vänliga högländare från hela landet.

”Det är intressant att vi gör samma sak på så många olika sätt. Att bli medveten om det är den viktigaste lärdomen från festivalen” sa han.De flesta högländarna sa att de aldrig trott att de skulle uppleva en sådan mångfald av kultur i Layas samhällen. De hade fått många nya vänner och bar med sig underbara minnen från sin vistelse.

Jakherdar från 11 dzongkhags visade upp sina mejeriprodukter och andra animaliska produkter, och deltog i flertalet tävlingar.

Lotterivinster såsom mobiltelefoner, ryggsäckar, pilbågar, jakar och flygbiljetter till Bangkok delades ut till besökarna.

Festivalplatsen, där varje försäljare hade varsitt traditionellt ylletält, låg mer än 4100 meter över havetFestivalen anordnades av jordbruksdepartementet, som en del av deras höglandsutvecklingsprogram, tillsammans med Gasadistriktet.

Tshering Palden | Laya

Översättning: Anders Forsslund

En model GNH by

Ian Brook ‹ Föregående · Nästa ›

Menchari omvandlas till en modellby inom GNH

Byn Menchari är ett av de minst utvecklade samhällena i Samdrupjongkhar. Samhällsorganisationen Samdrupjongkhar Initiative (SJI) i Lhomon Society försöker nu förvandla det till en modellby för bruttonationallycka (GNH).

community-500x330

Projektet startades i december förra året för att fira Hans Majestät den Fjärde Druk Gyalpos sextioårsdag och för att uppmärksamma GNH-filosofin.

Avsikten är att omvandla byn till ett självständigt och hållbart samhälle. Andra mål inkluderar att upprätthålla värdet av traditionell kunskap och urgammal visdom, säkerställa näringsintag och livsmedelsförsörjning på hushållsnivå och att skapa intäktsgenererande aktiviteter.

Tio månader in i projektet, uppvisar det en uppenbar inverkan på samhället. Men tjänstemän säger mycket återstår att göra.

Menchari, beläget i Orong gewog, har 23 hushåll där byinvånarna fortfarande bor under halmtak och i bambu hyddor med tak av bananblad. Byn ligger en timmes promenad från motorvägen Samdrupjongkhar-Trashigang.

Standarden på hygien, kost, hälsa och sanitet, visade sig vara dålig i samhället enligt projektets tjänstemän. Dessutom var också gemenskap lågutvecklad och alkoholism härjade i samhället.

De flesta av byborna prioriterade inte jordbruket, utan de föredrog att arbeta på byggarbetsplatser. Det mesta av inkomsterna spenderades på alkohol. Ingen brydde sig om att spara pengar.

Tolv unga studenter från Gaeddu College of Business Studies och College of Natural Resources var tillsammans med personal från SJI involverade i genomförandet av projektet. De bodde i byn i ungefär en månad.

Praktikanterna skapade medvetenhet om alkoholism, bokföring och finansiell information.

Idag har varje hushåll bättre badrum. En grupp för grönsaksodling har bildats och bättre jordbruksmetoder utvecklas.Konsumtionen och framställning av alkohol har sänkts.

En bonde, Tenzin, sade att det tidigare var obligatoriskt för varje jordbrukare att ta med alkohol vid alla tillfällen, såsom besök hos en granne eller till och med vid vanliga måltider. Men idag erbjuds alkohol inte längre.

Byborna har nu lärt sig och är igång med bokföring i syfte att spara pengar. Varje bybo för en kontobok där dagslön och utgifter redovisas.

”Vi förväntar oss i det långa loppet att vår by kommer att utvecklas. Vi har lärt oss så mycket”, sade bonden Changlupay. ”Vi kommer att arbeta hårt för att följa ekonomiarbetet, eftersom det är för vår egen skull.”Projektkoordinator Sonam Tshering sade att utvecklingsprogrammet har utformats tillsammans med kommunen och lokala tjänstemän. ”Projektet är inte bara upprätthåller positiva effekter; det erkänner samtidigt vikten av det inneboende värdet i GNH”, säger han. ”Det är en utmaning, men det är värt att sträva efter.”

Från KUENSEL den18 oktober, 2016

Yangchen C Rinzin, Orong  

Översättning Lennart Strandberg

96 snöleoparder i Bhutan

Ian Brook ‹ Föregående · Nästa ›

Det finns nu 96 snöleoparder i Bhutan.

Det uppskattade totala antalet snöleoparder i världen uppges ligga mellan 4.080 och 6.590.

Enligt den första undersökning som gjorts av Ministeriet för skogar och parker (Department of Forest and Park Services, DoFPS) finns det 96 snöleoparder (Panthera unica) i Bhutan. Undersökningen publicerades för att sammanfall med den första snöleoparddagen den 23 oktober. Enligt den Internationella Naturvårdsunionen (International Union for the Conservation of Nature, IUCN) förekommer den utrotningshotade snöleoparden i 12 länder i Asien, t ex Afghanistan, Kazaksthan, Mongoliet, Ryssland och Turkmenistan.

Enligt rapporten har man under den tvååriga undersökningsperioden mellan 2014-2016 funnit bevis för uppskattningsvis 96 snöleoparder i Bhutan. Två snöleoparder har för första gången försetts med radiohalsband, vilket kommer att förse forskarna med mycket information om deras levnadsvanor och rörelser under vinter och sommar, enligt jordbruksminister Yeshi Dorji. Flest snöleoparder finns i Jigme Dorji National Park (31 st) och i Wangchuk Centennial Park finns det 17 stycken.

Enligt rapporten utgör 96 djur en levnadskraftig population med stor potential för överlevnad och stabilitet. Tillsammans med en stark politisk vilja, starkt stöd från regeringen och folket och med stora områden med angränsande habitat innebär detta att Bhutan utgör ett starkt område för bevarandet av snöleoparden i östra Himalaya.

Undersökningen fann också att både Jigme Khesar Strict Nature Reserve och norra delen av Paro territorial Forest hyser snöleoparder. Enligt jordbruksministern är rapporten speciell eftersom inget annat land har gjort en sådan vetenskaplig undersökning.

Blå får, som är en viktig föda för snöleoparderna, har siktats i andra delar av landet, vilket förefaller borga för att det kan finnas fler snöleoparder. Rapporten pekar dock också på att förekomsten av ecoturism och insamlandet av medicinska örter i de områden där de blå fåren finns, kan inverka menligt på deras utbredning. Man föreslår därför en fördjupad studie om impakten av detta på blå får och snöleoparder.

Ministern delade ut certifikat till ett antal skogsvårdare och en tyst minut hölls till minne av en medlem av undersökningsteamet som förlorat livet i samband med undersökningen.

Ministern förklarade att ministeriet skulle fortsätta att sätta radiohalsband på olika djur, som man hittills gjort på elefanter, svarta tranor och oxgems (ett annat namn för getdjursarten ”takins” (Bhutans nationaldjur)) och fortsätta ansträngningarna att dokumentera Bhutans flora och fauna.

Tempa Wangdi

Kuensel 2016-10-24.

Översättning Eva Dieden

 

Konflikt mellan människan och naturen

Ian Brook ‹ Föregående · Nästa ›

Konflikt mellan människan och naturen leder till att byn Amochu överges. 

Den 24 oktober rapporterade Kuensel att bonden Sangay Tshering och hans hustru har bott i ett förhyrt hus i över ett år, trots att han äger både jord och ett eget hus i Khameod bygemenskap (gewog).

Anledningen till att paret lämnade sitt hus var att de inte längre stod ut med att deras odlingar förstördes av vilda djur. Byns enda vattenkälla, som låg tre timmar bort, hade också blivit bortsköljd.

Byn, som ligger c:a 7 km från närmaste väg, har haft två hushåll med c:a 18 personer men de flesta har nu flyttat till städerna. Då parets barn bodde och arbetade i andra delar av landet lämnades de ensamma i den mest övergivna delen av Khameod bygemenskap och var de enda invånarna i byn Amochu.

Attackerna av vilda djur på husdjuren blev våldsammare för varje år som gick och paret förlorade 9 av sina 15 hästar och över 30 kor, liksom sin skörd. I Amochu hade de t ex sett både leoparder, vildsvin, björnar och hjortar. Idag är paret beroende av sina återstående 6 hästar och behöver också betala hyra.

Sangay Tshering berättar att de kontaktat både bygemenskapen och distriktsrådet (Dzongkhag) flera gånger för att ansöka om jord längre bort. Första gången var för tre år sedan då tjänstemän kom och inspekterade situationen i Amochu, men sedan dess har de ingenting hört.

Officiella källor i bygemenskapen och distriktsrådet uppger att de rapporterade fallet till jordbruksministeriet så snart de blivit informerade. Ministeriet skickade dit ett tekniskt team, som besökt området tre gånger och gjort noggranna undersökningar. Därefter hade en rapport färdigställts och för två år sedan skickats till den statliga landkommissionen (the Land Commission). Men denna godkände inte förslaget till jordbyte, då det inte var i enlighet med gällande lagstiftning (the Land Act).

De tidigare lokala ledarna har tagit upp frågan igen och bett regeringen att ompröva sitt beslut.

Dawa Gyelmo, Wangdue

Utdrag från Kuensel 2016-10-24

Översättning

Eva Dieden

Gränsförhandlingar Bhutan-Kina

Ian Brook ‹ Föregående · Nästa ›

Utrikesministern utfrågade om gränsen Bhutan-Kina

 Inför det Nationella Rådet meddelade utrikesminister Damcho Dorji, att skillnaden i anspråk beträffande gränsen mellan Bhutan och Kina fortfarande finns kvar.

 Det har gått två decennier sedan gränssamtalen mellan de båda länderna inleddes. Det första fältarbetet gjordes i 2013.

Lyonpo svarade på en fråga ställd av det Nationella Rådets vice ordförande, Tshering Dorji. Lyonpo Damcho Dorji konstaterade att de båda länderna började en gemensam teknisk fältstudie inför en definitiv markering av gränsen.

”Samtalen är huvudsakligen fokuserade på traditionell markanvändning användni och den administrativa myndigheten.” Ministern sade att det omtvistade området inkluderar Pasu-Lam i centrum, Dok Lam i väster, Charithang, Sinchu la och Dangmana.”

Lyonpo tillade att de arbetar hårt för att lösa problemen samt att relationerna mellan de två länderna har prioritet.

 

Bhutan bildarkiv 1980 – 1985

Ian Brook ‹ Föregående · Nästa ›

Titta här! En stor samling foton från Bhutan av Brian och Felicity Shaw.

http://www.bhutanstudies.org.bt/multimedia-2/brian-felicity-shaw-collection-of-pictures-from-bhutan/bhutan-image-archive-1984-1985/

Klicka på länken ovan  På den nya sidan klicka MULTIMEDIA på verktygsraden (den svarta raden med vit text) och sedan på Bhutan Image Archive  i dropdown menyn (röd). På raden som börjar med “Click here to README” klicka på ordet here (understruken.

Druk Journal

Ian Brook ‹ Föregående · Nästa ›

Druk Journal är ett forum för tankar och idéer. Den är en opartisk och oberoende publication som syftar till att tjäna Bhutans nationella intressen genom att stimulera diskussioner om policyfrågor.

Läs mer     www.drukjournal.bt